Med sina 215 kvadratmeter är Annes lägenhet i Frederiksberg, som hon delar med sin man Christian, 52, och deras söner Asger, 17, och Max, 12, också hem för hennes namnkunniga konstgalleri. Här lever de tillsammans med konstverk – skulpturer, målningar och keramik skapade av samtida danska konstnärer – noggrant utvalda av Anne.
“Konst har alltid varit min passion. Jag växte upp med det. Jag har en master i konsthistoria och har arbetat med konst på olika sätt genom åren,” förklarar Anne.
“Utöver mitt galleri driver jag tillsammans med andra Kunstsalonen, ett sorts pop-up konstgalleri där vi arrangerar offentliga konstutställningar i privata hem.”
Som ett informellt galleri för konst och utställningar ommöblerar Anne ofta sitt hem, visar nya konstverk och flyttar runt möbler. Hon närmar sig utrymmet rum för rum, det utvecklas organiskt och följer inga regler eller formler. “Ofta kan en soloutställning förändra dynamiken i utrymmet ganska mycket. Eftersom mitt galleri också är mitt privata hem visar jag endast de verk som jag älskar och själv skulle vilja äga. På detta sätt är mitt galleri väldigt personligt och matchar min smak.”
Det rymliga vardagsrumsområdet, ursprungligen två separata rum, är hjärtat i Annes galleri – i ena änden finns bokfyllda hyllmoduler, en gallerivägg och kontor, i den andra en lugn oas med moderna soffor och klassiska fåtöljdesigner. Allt hålls i en palett av lugnande neutrala färger som livas upp av skulpturer och färgstarka konstverk, och badar i ljuset som flödar in från de stora franska fönsterdörrarna. “Jag älskar att sitta vid hörnfönstren och blicka ut på gatan nedanför,” säger hon. Lager på lager av tuftade ullmattor och taktila material höjer komfortnivån medan vintage design – inklusive Hans J. Wegners Kinastol och CH25 Lounge Chair – står sida vid sida med moderna stycken som ferm LIVINGs Rico Lounge Chair och Rotben Sculptural Piece. Utöver konsten som visas är Annes favoritobjekt ett vintage Hans J. Wegner konferensbord som nu används som skrivbord. Det var en gåva från hennes bortgångne far: “det påminner mig om min pappa, som jag saknar väldigt mycket,” säger hon. “Jag har haft det i åratal men älskar det fortfarande och sitter vid det varje dag.”
Anne och Christian tog över det expansiva utrymmet år 2019 och insåg snabbt dess potential. “Vi föll för ljuset, utsikten och de vackra gamla fönstren. Gatan har en nästan parisisk känsla, kantad med gamla träd, kaféer och med parken i toppen,” förklarar hon. Familjen ville skapa ett hem i rörelse, men ett hem som används, inte bara visas upp. Genom att behålla de tidstypiska detaljerna som ger utrymmet karaktär — väggar klädda med träpanel som nu fungerar som visningshyllor för konst och dekorativa taklister – satte de igång med att skapa ett familjehem som är både bekvämt och inspirerande.
Med en stadig ström av tonåringar, familj, vänner och klienter, sätts hennes hem verkligen på prov. Från patinan på de ursprungliga trägolven till hålen i väggarna från sålda konstverk, vittnar det om livet som levs där. “Mitt hem används till många saker – och jag gillar att det är så. För mig är ett bra hem ett fyllt med bra människor, en avslappnad atmosfär och när du inte är rädd för att använda hemmet. Och självklart älskar jag att leva med vacker och intressant konst. Det håller både mina ögon och mitt sinne alert. Jag hoppas bara att folk känner sig välkomna och inspirerade när de är på besök,” funderar hon.
Att öppna sitt hem för andra kan dock medföra utmaningar: “Ibland känns allt som ett enda stort kaos hemma – om barnen är sjuka eller jag har varit på fest. Även när jag är trött måste jag hålla det lite snyggt, annars blir det för privat,” medger Anne. Och hur är det för familjen att leva i ett hem som också är ett offentligt utrymme? “Jag gillar att det är så många olika sorters människor som kommer hit. Det är ett privilegium att vara omgiven av vacker konst hela tiden – även om det kan vara svårt att släppa taget om vissa verk när de hittar nya hem.” Hennes man och söner har mestadels förstående för det ständigt öppna hemmets natur och uppskattar konsten, men “ibland glömmer jag att nämna att jag har kundmöten och så stöter de på främlingar i köket när de vaknar och ska äta frukost!” skrattar hon.