I Parisförorten Arcueil ligger ett hus som ursprungligen var tänkt som en snickarverkstad när det byggdes för över ett sekel sedan. Nu är det industriella huset i loft-stil med synliga röda tegelstenar, stora takfönster och stålbalkar hem för konstnären Kethevane Cellard, hennes man Matthew, deras två pojkar och två katter.
Efter att ha besökt Kethevane Cellards hem känner vi att för att förstå Kethevanes unika hem måste man först förstå hennes konst. De två är helt klart förbundna, och vägen till Kethevanes konstnärliga uttryck kom inte utan motgångar. Efter att ha tagit examen från konstskolan arbetade Kethevane nästan 15 år som grafisk designer medan hon försökte hitta sin konstnärliga röst: "Jag tecknade och målade i åratal, men på något sätt var jag aldrig nöjd med resultaten. Det var väldigt frustrerande. År 2015 började jag snida i trä för skojs skull och blev genast förtjust i det. Något klickade i min fantasi, och jag började skissa på former som jag ville förverkliga".
Kethevanes mantra är att sakta ner, vilket också påverkar hennes konstnärliga process. För Kethevane handlar konst om att ta sig tid och hitta rätt sinnesstämning: "När jag söker efter former måste jag ha ett positivt tankesätt - det betyder att jag inte kan skapa om jag är på ett kritiskt humör. Det humöret passar för heta debatter med vänner över ett glas vin - men inte för konst". Kethevane förklarar att hennes inspiration kommer från vad hon kallar 'den verkliga världen'. Hennes former skapas i processen att förena olika tendenser, värderingar och längtan: "Jag läser eller lyssnar på böcker, artiklar eller poddar om en mängd olika ämnen som historia, ekonomi och vetenskap. Jag känner att det fortfarande finns så mycket att lära från växter, djur och svampar. Och så befolkas min fantasi av outforskade undervattensvarelser och färgglada insekter. Jag har också ett djupt intresse för människans historia, och jag närs av livfullheten i förhistorisk konst och verktygsformer".
Som det ofta är, är konst aldrig rakt på sak, och Kethevane förklarar att det finns dagar då inspirationen verkar långt borta. Men, genom att fördjupa sig i tankar när hon läser, antecknar, skissar i sin anteckningsbok och ritar, kommer idéerna så småningom. I hennes arbetsrum, som också är vardagsrummet, hänger en stor anslagstavla. För att visualisera vart hon ska gå härnäst och vilka former hon ska förverkliga, fäster Kethevane alltid allt på den. När det är bestämt vad hon ska fortsätta arbeta med, börjar Kethevane tålmodigt skugga sina nya former med bläckpennor eller noggrant snida dem i trä med stämjärn.
Eftersom Kethevane tillbringade mycket av sin barndom på den franska landsbygden, är det viktigt för henne att vara omgiven av växter och grönska. Efter ett treårigt sökande var det i Parisförorten Arcueil som hennes familj hittade den lugn och ro de sökte: "Du glömmer nästan att du är i staden, även om du bara är 15 minuter från Paris centrum med tunnelbana. Vårt hus ligger mitt i ett kvarter, tillbakadraget från gatan och under årens lopp har vi planterat och odlat flera växter, klätterväxter och några träd. Nu har vi massor av fåglar och insekter som befolkar trädgården, tillsammans med en damm som huserar över tre dussin guldfiskar. Det har blivit vår fristad från det hektiska stadslivet".
"När jag söker efter former måste jag ha ett positivt tankesätt - det betyder att jag inte kan skapa om jag är på ett kritiskt humör."
De flyttade in i huset, som tidigare var en snickarverkstad, för sju år sedan. På grund av dess industriella förflutna har det karaktäristiska huset mörkröda tegelstenar, stålbalkar och takfönster som släpper in förtrollande solstrålar under dagen. Det var dock de rymliga rummens natur som fick Kethevane att förälska sig i platsen. Husets hjärta är det stora vardagsrummet, som också är Kethevanes arbetsplats: "Kärnan i huset är det vidöppna utrymme som vi använder som vårt vardagsrum - det var här all tung maskinutrustning brukade vara. Jag älskar att bara sitta här Inbäddad mellan mysiga kuddar och titta på träd som svajar i vinden eller kura ihop mig med en kopp te i mitt favorithörn vid vedspisen. Atmosfären här gör det perfekt för familjeliv och att samla vänner, men det är också en plats där jag älskar att arbeta när huset blir tyst".
När det gäller inredning är Kethevane trogen sin egen estetik och allt i hennes hem har sin rättmätiga plats. Med hennes egna ord förhindrar detta röra och risken för att bli visuellt överstimulerad. Och så väljs varje objekt och möbel noggrant: "Jag letar efter en tidlös essens i de inredningsdetaljer jag släpper in i huset - även för samtida föremål. Också den texturala kvaliteten på materialen är avgörande för mig - det måste finnas element av taktilitet, och jag välkomnar alltid defekter. De små felen är en del av livet, och de är alltid mer intressanta än fullständig perfektion".
"Även om jag aldrig har haft en stor budget för att köpa konst, är de verk jag äger antingen utbytta eller köpta från andra konstnärer. Min samling är en blandning av tryck, några original, lite keramik och verk på papper. Sättet jag har arrangerat dem i mitt hem är subjektivt; de känns bara rätt tillsammans, som om de är i samtal med varandra."
När vi frågar vad hem betyder för henne, lutar sig Kethevane tillbaka och reflekterar stilla innan hon svarar. "Hem för mig är en plats där jag kan finna ro och vila. Men det ska också vara en plats för att välkomna vänner. Båda är lika viktiga för min känsla av hem. Hem är också där min ständigt växande konstsamling finns. Även om jag aldrig har haft en stor budget för att köpa konst, är de verk jag äger antingen utbytta eller köpta från andra konstnärer. Min samling är en blandning av tryck, några original, lite keramik och verk på papper. Sättet jag har arrangerat dem i mitt hem är subjektivt; de känns bara rätt tillsammans, som om de är i samtal med varandra".
Sittandes här, i en linnesoffa under den parisiska himlen och blickandes mot Kethevanes ritbord och många konstnärsmaterial, blir man överväldigad av den kreativa själfullhet som strålar ut från varje hörn. Det känns nästan som om ödet bestämt att just denna gamla snickarverkstad skulle bli Kethevanes arbetsplats - där bitar av trä och papper kommer till liv som vackra konstverk.
